Språket vi använder på arbetsplatsen säger mycket om vilka vi är, vilka normer som råder och vilka som känner sig hemma. Ofta utvecklas en särskild jargong i olika grupper eller på olika arbetsplatser – ett sätt att tala som kan skapa gemenskap, men också utesluta den som inte förstår eller känner sig träffad på fel sätt. Vad som sägs, hur det sägs och vad som inte sägs alls formar klimatet för både tillhörighet och utanförskap.

Inclusion Academy lyfter frågan om hur viktigt det är att synliggöra språkliga mönster och jargonger som påverkar samhörigheten i ett sammanhang. Genom att förstå hur språket formar relationer får vi verktyg att aktivt skapa mer inkluderande miljöer.

Jargong som spegel av kultur

Jargong fungerar ofta som en kulturell spegling av den miljö där den uppstår. Det handlar inte enbart om skämt, uttryck eller kodord, utan om vilka värderingar och attityder som ges utrymme i vardagligt tal. En viss typ av jargong kan skapa en känsla av samhörighet och trygghet för dem som ingår i den etablerade normen.

Samtidigt riskerar samma jargong att utestänga personer som inte delar samma referensramar. Det gäller särskilt dem som är nya i sammanhanget, till exempel på en arbetsplats eller i en utbildningsmiljö. När jargongen blir för intern eller kantas av stereotypa uttryck är risken stor att vissa känner sig exkluderade eller marginaliserade.

Det tysta trycket och den sociala anpassningen

Många anpassar sig omedvetet till rådande jargong för att passa in. Det kan handla om att skratta åt skämt som egentligen inte känns bekväma, eller att börja använda uttryck som inte speglar ens egna värderingar. Detta tysta tryck kan urholka individens trygghet och i längden påverka arbetsmiljön negativt.

När jargongen får stå oemotsagd kan den bidra till att normalisera exkluderande beteenden. Det betyder inte att all humor eller internt språk är skadligt, men det kräver medvetenhet om när orden faktiskt börjar göra mer skada än nytta.

Att forma en mer inkluderande samtalskultur

För att förändra jargongen krävs det att man sätter ord på den. Det handlar om att våga reflektera över hur vi talar till och om varandra. Genom att skapa forum där språkbruk kan diskuteras och där olika perspektiv får höras, byggs en större medvetenhet upp kring hur inkluderande eller exkluderande en miljö faktiskt är.

Inkludering börjar inte med stora policydokument utan i vardagliga samtal. När vi vågar bryta invanda mönster i språket skapas nya normer där fler känner sig hörda och välkomna. Det är ett arbete som kräver tid och mod, men som i slutändan formar tryggare, öppnare och mer hållbara arbetsmiljöer.